Oscar/Best Leed
Vun Wikipedia
Mit den Oscar för’t Beste Leed warrt de Ledermakers vun en Film uttekent. In disse Kategorie is 1935 de eerste Oscar vergeven worrn.
Vun wegen, dat bi de letzen Priesverlehen in de Johren 2007 un 2008 jümmer een Filmprodukschoon dree vun de fief nomineerten Musikstücken stellt harr, drööft vun’n 19. Juni 2008 an blots noch hööchstens twee Leder ut een Film ünner de Kandidaten för’t Finale wesen. Vör de Vörutwahl künnt aver jümmer noch so veel Leder ut een Film kamen, as geiht. [1]
| Statistik | |
| An’n fakensten uttekent Künstler | Sammy Cahn, Jimmy Van Heusen, Alan Menken, Johnny Mercer (all 4 mol wunnen) |
| An’n fakensten nomineert Künstler | Sammy Cahn (26 mol nomineert) |
| An’n fakensten nomineert ahn Winnen: | Mack David (8 mol nomineert) |
In’n Folgenden warrt de Priesdreger na Johren oplist:
Inholtsverteken |
[ännern] 1935–1940
[ännern] 1941–1950
| Johr | Priesdräger | för den Film | Nomineeren |
| 1941 | Leigh Harline Ned Washington |
Pinocchio (för’t Leed When You Wish Upon A Star) |
Roger Edens un George E. Stoll för Strike Up the Band Chet Forrest un Bob Wright för Music in My Heart Jimmy McHugh un Johnny Mercer för You'll Find Out James V. Monaco un Johnny Burke för Rhythm on the River Artie Shaw un Johnny Mercer för Second Chorus Robert Stolz un Gus Kahn för Spring Parade Jule Styne un Walter Bullock för Hit Parade of 1941 Harry Warren un Mack Gordon för Down Argentine Way |
| 1942 | Jerome Kern Oscar Hammerstein |
Lady Be Good (för’t Leed The Last Time I Saw Paris) |
Louis Alter un Frank Loesser för Las Vegas Nights Harold Arlen un Johnny Mercer för Blues in the Night Gene Autry un Fred Rose för Ridin’ on a Rainbow Frank Churchill un Ned Washington för Dumbo Lloyd B. Norlin för All American Co-Ed Cole Porter för You’ll Never Get Rich Hugh Prince un Don Raye för Buck Privates Harry Warren un Mack Gordon för Sun Valley Serenade |
| 1943 | Irving Berlin | Holiday Inn (för’t Leed White Christmas) |
Frank Churchill un Larry Morey för Bambi Jerome Kern un Johnny Mercer för You Were Never Lovelier Burton Lane un Ralph Freed för Babes on Broadway Ernesto Lecuona un Kim Gannon för Always in My Heart Harry Revel un Mort Greene för The Mayor of 44th Street Jule Styne un Sammy Cahn för Youth on Parade Edward Ward, Chet Forrest un Bob Wright för Flying with Music Harry Warren un Mack Gordon för Orchestra Wives Gene de Paul un Don Raye för Hellzapoppin |
| 1944 | Harry Warren Mack Gordon |
Hello Frisco, Hello (för’t Leed You’ll Never Know) |
Harold Arlen un E. Y. Harburg för Cabin in the Sky Harold Arlen un Johnny Mercer för The Sky’s the Limit Harold Arlen un Johnny Mercer för Star Spangled Rhythm Jimmy McHugh un Herb Magidson för Hers to Hold James V. Monaco un Al Dubin för Stage Door Canteen Cole Porter för Something to Shout About Arthur Schwartz un Frank Loesser för Thank Your Lucky Stars Jule Styne un Harold Adamson för Hit Parade of 1943 Charles Wolcott un Ned Washington för Saludos Amigos |
| 1945 | Jimmy Van Heusen Johnny Burke |
Going My Way dt.: Der Weg zum Glück (för’t Leed Swinging On A Star) |
Harold Arlen un Ted Koehler för Up in Arms Ary Barroso un Ned Washington för Brazil Ralph Blane un Hugh Martin för Meet Me in St. Louis M. K. Jerome un Ted Koehler för Hollywood Canteen Walter Kent un Kim Gannon för Leed of the Open Road Jerome Kern un Ira Gershwin för Cover Girl Jimmy McHugh un Harold Adamson för Higher and Higher James V. Monaco un Mack Gordon för Sweet and Low-Down Lew Pollack un Charles Newman för Lady, Let’s Dance Harry Revel un Paul Francis Webster för Minstrel Man Jule Styne un Sammy Cahn för Follow the Boys |
| 1946 | Richard Rodgers Oscar Hammerstein |
State Fair dt.: Jahrmarkt der Liebe (för’t Leed It Might As Well Be Spring) |
Harold Arlen un Johnny Mercer för Here Come the Waves Ray Heindorf, M. K. Jerome un Ted Koehler för San Antonio Walter Kent un Kim Gannon för Earl Carroll Vanities Jerome Kern un E. Y. Harburg för Can’t Help Singing Jay Livingston un Ray Evans för Why Girls Leave Home Ann Ronell för Story of G.I. Joe David Rose un Leo Robin för Wonder Man Jule Styne un Sammy Cahn för Anchors Aweigh Jule Styne un Sammy Cahn för Tonight and Every Night Jimmy Van Heusen un Johnny Burke för Belle of the Yukon Jimmy Van Heusen un Johnny Burke för The Bells of St. Mary’s Allie Wrubel un Herb Magidson för Sing Your Way Home Victor Young un Edward Heyman för Love Letters |
| 1947 | Harry Warren Johnny Mercer |
The Harvey Girls (för’t Leed On The Atchison, Topeka And The Santa Fe) |
Irving Berlin för Blue Skies Hoagy Carmichael un Jack Brooks för Canyon Passage Jerome Kern un Oscar Hammerstein för Centennial Summer James V. Monaco un Mack Gordon för The Dolly Sisters |
| 1948 | Allie Wrubel Ray Gilbert |
Song of the South (för’t Leed Zip-A-Dee-Doo-Dah) |
Ralph Blane, Hugh Martin un Roger Edens för Good News Frank Loesser för The Perils of Pauline Josef Myrow un Mack Gordon för Mother Wore Tights Arthur Schwartz un Leo Robin för The Time, the Place and the Girl |
| 1949 | Jay Livingston Ray Evans |
The Paleface (för’t Leed Buttons And Bows) |
Harold Arlen un Leo Robin för Casbah Frederick Hollander un Leo Robin för That Lady in Ermine Ramey Idriss un George Tibbles för Wet Blanket Policy Jule Styne un Sammy Cahn för Romance on the High Seas |
| 1950 | Frank Loesser | Neptune’s Daughter (Leed Baby, It’s Cold Outside) |
Eliot Daniel un Larry Morey för So Dear to My Heart Alfred Newman un Mack Gordon för Come to the Stable Jule Styne un Sammy Cahn för It’s a Great Feeling Victor Young un Ned Washington för My Foolish Heart |
[ännern] 1951–1960
[ännern] 1961–1970
[ännern] 1971–1980
[ännern] 1981–1990
[ännern] 1991–2000
[ännern] 2001–2010
| Johr | Priesdräger | för den Film | Nomineeren |
| 2001 | Bob Dylan | Wonder Boys dt.: Die WonderBoys (för’t Leed Things Have Changed) |
Björk, Lars von Trier un Sjón Sigurdsson för Dancer in the Dark Jorge Calandrelli, James Schamus un James Schamus för Tiger and Dragon Randy Newman för Meet the Parents (dt.: Meine Braut, ihr Vater und ich) Sting un David Hartley för The Emperor’s New Groove |
| 2002 | Randy Newman | Monsters, Inc. dt.: Die Monster AG (för’t Leed If I Didn't Have You) |
Enya, Nicky Ryan un Roma Ryan för The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring (dt.: Der Herr der Ringe: Die Gefährten) Paul McCartney för Vanilla Sky Sting för Kate & Leopold Diane Warren för Pearl Harbor |
| 2003 | Eminem Jeff Bass Luis Resto |
8 Mile (för’t Leed Lose Yourself) |
Bono, The Edge, Adam Clayton un Larry Mullen Jr. för Gangs of New York Elliot Goldenthal un Julie Taymor för Frida John Kander un Fred Ebb för Chicago Paul Simon för The Wild Thornberrys Movie |
| 2004 | Fran Walsh Howard Shore Annie Lennox |
The Lord of the Rings: The Return of the King dt.: Der Herr der Ringe: Die Rückkehr des Königs (för’t Leed Into the West) |
T-Bone Burnett un Elvis Costello för Cold Mountain (dt.: Unterwegs nach Cold Mountain) Benoît Charest un Sylvain Chomet för Les Triplettes de Belleville (dt.: Das große Rennen von Belleville) Michael McKean un Annette O’Toole för A Mighty Wind Sting för Cold Mountain (dt.: Unterwegs nach Cold Mountain) |
| 2005 | Jorge Drexler | Diarios de motocicleta dt.: Die Reise des jungen Che (för’t Leed Al Otro Lado Del Río) |
Glen Ballard un Alan Silvestri för The Polar Express (dt.: Der Polarexpress) Bruno Coulais un Christophe Barratier för Les Choristes (dt.: Die Kinder des Monsieur Mathieu) Adam Duritz, Charles Gillingham, Jim Bogios, David Immerglück, Matthew Malley, David Bryson un Dan Vickrey för Shrek 2 Andrew Lloyd Webber un Charles Hart för The Phantom of the Opera (dt.: Das Phantom der Oper) |
| 2006 | Jordan Houston Cedric Coleman Paul Beauregard |
Hustle & Flow (för’t Leed It’s Hard Out Here for a Pimp) |
Dolly Parton för Transamerica Kathleen York un Michael Becker för Crash L.A. Crash |
| 2007 | Melissa Etheridge | An Inconvenient Truth dt.: Eine unbequeme Wahrheit (för’t Leed I Need To Wake Up) |
Henry Krieger, Scott Cutler un Anne Preven för Dreamgirls (för’t Leed Listen) Henry Krieger un Siedah Garrett för Dreamgirls (för’t Leed Love You I Do) Henry Krieger un Willie Reale för Dreamgirls (för’t Leed Patience) Randy Newman för Cars (för’t Leed Our Town) |
| 2008 | Glen Hansard Markéta Irglová |
Once (för’t Leed Falling Slowly) |
Alan Menken un Stephen Schwartz för Enchanted (dt.: Verwünscht; för’t Leed Happy Working Song) Alan Menken un Stephen Schwartz för Enchanted (dt.: Verwünscht; för’t Leed So Close) Alan Menken un Stephen Schwartz för Enchanted (dt.: Verwünscht; för’t Leed That's How You Know) Jamal Joseph, Charles Mack, un Tevin Thomas för August Rush (dt.: Der Klang des Herzens; Song: Raise It Up) |
| 2009 | A. R. Rahman Gulzar |
Slumdog Millionaire dt.: Slumdog Millionär (för’t Leed Jai Ho) |
Peter Gabriel un Thomas Newman för WALL·E (dt.: WALL·E – Der Letzte räumt die Erde auf; för’t Leed Down to Earth) A. R. Rahman un Maya Arulpragasam för Slumdog Millionaire (dt.: Slumdog Millionär; för’t Leed O Saya) |
| 2010 | T-Bone Burnett Ryan Bingham |
Crazy Heart (för’t Leed The Weary Kind) |
Reinhardt Wagner un Frank Thomas för Faubourg 36 (för’t Leed Down to Earth) Maury Yeston för Nine (för’t Leed Tkae it All) Randy Newman för The Princess and the Frog (dt.: Küss den Frosch; för’t Leed Almost There) Randy Newman för The Princess and the Frog (dt.: Küss den Frosch; för’t Leed Down in New Orleans) |
[ännern] 2011–2020
| Johr | Priesdräger | för den Film | Nomineeren |
| 2011 | Randy Newman | Toy Story 3 (för’t Leed We Belong Together) |
A. R. Rahman, Rollo Armstrong un Dido för 127 Hours Tom Douglas, Hillary Lindsey un Troy Verges för Country Strong Alan Menken un Glenn Slater för Tangled (dt.: Rapunzel – Neu verföhnt) |
| 2012 | Bret McKenzie | The Muppets dt.: Die Muppets (för’t Leed Man or Muppet) |
Sergio Mendes, Carlinhos Brown un Siedah Garrett för Rio |
[ännern] Borns
- ↑ vgl. Rules Approved for 81st Academy Awards bi oscars.org, 19. Juni 2008 (afropen an’n 21. Juni 2008)